Just nu läser jag en kurs i specialpedagogik med fokus på neuropsykiatriska svårigheter. I kursen ska vi förutom att läsa facklitteratur, även läsa antingen en skönlitterär bok eller en biografi om någon med NPF.
Jag känner att jag gjorde ett lyckat val när jag bestämde mig för att läsa boken ”Johanna – tre diagnoser i skolan” skriven av Johanna Gustafsson och Kenth Hedevåg.
Viktigt att även läsa biografier och skönlitteratur
Exempel från verkligheten berikar och ger förståelse för hur den fakta/forskning man läser om ger konsekvenser i vardagen. Utan detta blir vetenskapen bara en samling abstrakta begrepp och torra teorier. De personliga berättelserna kan beröra och levandegöra problematiken på ett helt annat sätt än facklitteratur kan, och ger läsaren möjlighet att öka sin förståelse från insidan.
Bokens upplägg
Boken varvar Johannas livshistoria med fakta, teori och tips från Kenth. Det är ett upplägg jag verkligen gillar och ger ett mervärde både till de läsare som främst är ute efter teoridelen och till de som framförallt är nyfikna på Johannas historia.
I slutet av varje del följer några reflektionsfrågor som t.ex. passar som diskussionsunderlag i en studiecirkel eller i ett arbetslag.
Dessutom får man ytterligare några korta berättelser från andra tjejer med olika typer av svårigheter i slutet av boken. Även detta är ett bra grepp då man på så sätt visar hur olika det kan vara. Enligt min erfarenhet kan det i vissa självbiografier verka som om att personen det handlar om skulle vara någon slags representant för alla med samma diagnoser och att alla skulle fungera på samma sätt, vilket kan bli väldigt missvisande. Men så uppfattar jag inte alls denna bok.
Bilderna i boken förstärker berättelsen och känslan i boken. De är gjorda av Klara Klein som själv har Aspergers syndrom och ADHD.
En sammanfattning av handlingen
Johanna har alltid fått kämpa mer än andra med skolan och läxor. Det tar mer tid och energi. Men hon har mycket stöd hemifrån och är en s.k. ”duktig flicka” så skolan ser inte hur mycket hon måste anstränga sig. Svårigheterna ökar mer och mer när kraven höjs i skolan.
I högstadiet får hon en dyslexi-diagnos och en del stödinsatser. Men de är inte tillräckliga. Johanna känner hela tiden att det inte kan vara hela förklaringen.
Johanna brottas med ångest, oro, rastlöshet och energibrist och blir tvungen att försaka sina fritidsintressen för att hinna med skolarbetet. Men det går inte ändå.
Vägen genom skolan till arbetslivet blir inte spikrak som för de flesta andra, hon tvingas ofta ta andra vägar för att komma dit hon önskar.
När hon så småningom studerar på folkhögskola brister allt och hon blir sjukskriven för utmattning. Strax efter det får hon sina ADHD- och autism- diagnoser. Hon kämpar sig dock igenom den tuffa tiden och lyckas tillslut uppnå det hon drömt om – att arbeta som elevassistent med barn som har liknande svårigheter och ge det stöd hon själv saknade.
Mina reflektioner
Johannas historia är varken spektakulär eller ovanlig. Just därför är den extra viktig. Det är en berättelse som många kan känna igen sig i. Tyvärr finns alltför många elever (särskilt flickor) med liknande erfarenheter och de behöver en röst som förklarar för omgivningen hur verkligheten ser ut. Johannas röst är väl värd att höras.
Hon uttrycker sig tydligt och beskriver sin historia på ett vardagligt men levande sätt som jag verkligen uppskattar. Boken är både lättläst och svår att lägga ifrån sig – jag läste klart boken på en enda dag.
Även fast Johannas erfarenheter är jobbiga är boken inte så mörk och tung som man skulle kunna tro. Johanna har ett särskilt driv och hennes kämpaglöd lyser igenom och motiverar till att vända det som är svårt till något positivt. Det finns mycket att lära från Johannas erfarenheter.
Kenths texter är ett mycket bra komplement till huvudberättelsen och han har många kloka saker att dela med sig av. Han skriver på ett sätt som är enkelt att förstå. Jag tror att många kan ta till sig av det han säger och ha stor nytta av detta.
Vad kan man lära sig av Johannas berättelse?
- Enskilda personer kan göra stor skillnad i en människas liv
En lärares okunskap och oförståelse kan sänka en elevs självkänsla i botten, men kan också hjälpa en elev att tro på sig själv och att på så sätt lyckas med det som kan verka omöjligt och vända en mörk framtid till en ljus. Johanna stötte på båda typer av lärare under sin skoltid, men som tur är vann ljuset! Johanna hade också ett stort stöd från bl.a. föräldrar, vänner och en vuxen med liknande erfarenheter som kunde ge henne råd. Utan detta stöd hade Johanna kanske inte varit där hon är i dag.
- En tidig upptäckt är viktigt
Johanna har länge brottats med en dålig självbild och hon kände sig misslyckad utan att ha fått någon förklaring. Skolan såg först inte hur mycket Johanna behövde kämpa och man lade stort ansvar på Johanna och hennes föräldrar. Både Johanna själv och skolan ställde för höga krav. Många av de anpassningar som gjordes i skolan för Johanna var för generella då skolan inte förstod alla orsaker till hennes svårigheter.
- Stöd och anpassningar behöver vara individualiserade för att fungera
I tonåren kan det också vara extra viktigt att inte sticka ut allt för mycket. Om man som Johanna skäms för något hjälpmedel kommer det inte att användas. En del stödinsatser hjälpte Johanna, men en del av dem ökade arbetsbelastningen och inkräktade på hennes möjlighet till umgänge med sina klasskamrater och tog tid ifrån hennes fritidsintressen.
- Fritiden är minst lika viktig som skolan
Inom idrotten fick Johanna vara sig själv, hon fick vara delaktig, hon hittade vänner med gemensamma intressen, hon fick vara bra på något och lyckas, hon kunde släppa tankarna på det jobbiga i skolan och fick utlopp för sitt rörelsebehov. Även musiken hjälpte Johanna att orka. Den gjorde henne lugn och hon kände att hon fick göra något utan att bli bedömd. Men som i många andra fall nedprioriterades Johannas fritid på bekostnad av skolan. När man har det som tuffast behöver man sina intressen som mest. Det är viktigt att låta glädje få ta plats. Alla behöver känna sig kompetenta inom något för att må bra.
- Man måste inte alltid göra som alla andra
Det finns flera vägar att nå dit man önskar. För Johanna blev inte allt som hon tänkt sig. Hon hittade tillslut sin väg till drömjobbet via folkhögskolan. I vardagen använder hon många egna strategier för att få det att fungera och hon behöver anpassa sin arbetstid för att orka.
- Mer kunskap behövs!
Bristen på kunskap om NPF i skolan och i samhället är stor. Att lyssna på människor med egna erfarenheter är mycket berikande. Även om jag själv har autism och ADD kan jag alltid lära mig mer av andra eftersom vi alla är olika. Men vi har också alla olika erfarenheter och bakgrunder vilket gör att man tar med sig olika saker från varje berättelse. I denna bok fick jag bl.a. en ökad insikt i hur det är att leva med dyslexi. Trots att det är mycket vanligt om man har autism eller ADHD har jag inte läst särskilt många biografier där detta beskrivs så ingående. Jag inser att jag behöver lära mig ännu mer om detta.
För vem passar boken?
Boken är absolut läsvärd och jag rekommenderar den för de flesta!
Teoridelarna vänder sig främst till skolpersonal, men Johannas historia passar till både anhöriga, personal samt personer med egna svårigheter inom NPF. Särskilt passande tror jag att den är för ungdomar eftersom Johanna själv är ganska ung och har upplevt skolan som den är idag. Boken har lite extra fokus på flickor. Det är något som tyvärr behövs då flickors svårigheter ofta missas i skolan och kan vara oupptäckta alltför länge.
Beställ boken här: https://hedevagpedagogik.se/johanna-tre-diagnoser-i-skolan/
ETT ANNAT SÄTT ATT TÄNKA 