Jag har blivit antagen till en skrivarkurs i höst. Det ska bli väldigt spännande! Kursen är en del av ett forskningsprojekt som genomförs på HDK-Valand – Högskolan för konst och design på Göteborgs Universitet. Här kan du läsa mer om forskningsprojektet ”Autistiskt skrivande: att återta ett annat modersmål”.
Som arbetsprov skickade jag dels en omarbetad version av ett gammalt blogginlägg och dels en dikt. Det ursprungliga blogginlägget kan du läsa här: ”Maskerad och ensam bland 700 andra”. Dikten ”Min själ är dimma” följer nedan:
Min själ är dimma,
en dimma som döljer mitt rätta jag,
men ändå är en del av mig
Som en skogsstig, en disig sommarmorgon,
när solens strålar försiktigt letar sig fram mellan träden,
så finns jag där i den vackra, men förrädiska dimman
Ibland är dimman ett skydd
Den omsluter mitt hjärta,
värmer mig, tröstar mig
och döljer det som gör ont
Ibland tar dimman över
Den väller fram över livet
Allt blir grått;
mina känslor, mina tankar
Jag går vilse i själen och kan inte hitta ut
Ni är en del av mig
När dimman tar mig blir jag rädd för er skull,
rädd att ni också ska gå vilse
För er skull måste jag uppbåda alla mina krafter
Det är ni som ger mig styrkan att finna den rätta vägen
Glittret i era ögon sprider sig till mitt hjärta,
löser upp diset och värmer min själ
När morgondimman lättat blir allt vackert igen
Solens strålar når mitt ansikte
Jag kan se igen, jag kan andas, jag kan leva
Tillsammans kan vi möta världen
ETT ANNAT SÄTT ATT TÄNKA 