Övrigt

Recept på en fridfull jul för familjer med autism

Christmas-morning-silhouette-GraphicsFairyNej, tyvärr, det finns inget mirakelrecept på en fridfull jul. I alla fall inget som fungerar för alla. Det bästa tipset jag kan ge är att skräddarsy julfirandet och att strunta i vad alla andra tycker. Det vill säga att skapa ert alldeles egna julrecept.

För familjer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är julen ofta mycket jobbig. Julefrid och tindrande barnaögon är väldigt långt från den verklighet vi lever i. Men det går faktiskt närma sig de ”vanliga” familjernas julefrid om man gör på sitt eget sätt.

Själva har vi prövat oss fram och sänkt alla krav och måsten allt mer och mer. Och jularna har faktiskt blivit allt mer fridfulla. Det viktigaste är att det är förutsägbart. Alla vet vad som gäller, vilken mat det blir, när man öppnar julklappar o.s.v. Vi brukar använda bildschema för ordningsföljden. Ledstjärna nr 1 är ”same procedure as last year”.

Så här ser ett bra recept ut i min familj:

Att åka bort de sista skolveckorna

När julen kommer allt närmare ökar stressen. Det finns knappt någon energi kvar hos barnen den sista tiden på terminen. Skolan suger musten ur dem. De sista 2 veckorna brukar alltid vara outhärdliga trots allt ”roligt” som sker i skolan då. Rektorn och lärare är lika förvånade varje år när vi kallar till krismöte. Så när vi förra året istället bad om ledigt de sista 8 skoldagarna verkade de närmast lättade. Det var ju inte precis som de skulle missa något ändå. Istället för att uppslukas av julstress och konstiga skoldagar flydde vi till Kanarieöarna i 12 dagar och kom hem precis innan jul. Jag och maken hade gärna missat julen också, men det ville inte barnen.

För att få ihop det hela var vi extra tidigt ute med julförberedelserna förra året. Dessutom sänkte vi kraven. Vi bakade inga lussekatter, gjorde bara två sorters julgodis (och köpte resten) och skippade julgranen. På Gran Canaria var det lättare att släppa allt jobbigt som LSS och skola. Där gick det faktiskt koppla av lite även om man aldrig kan koppla av helt när man umgås med barnen 24 timmar om dygnet. Barnens stress sänktes också efter ett tag och Herakles sammanbrott blev färre, kortare och den verbala dyngan blev inte lika grov.

Tyvärr är denna ingrediens inte något vi kan ha med i vårt julrecept varje år. Det är inte ekonomiskt möjligt. Men jag är frestad att ta ledigt från skolan den sista tiden på terminen ändå, även om vi bara stannar hemma…

Fira borta med släkten?

Förr firade vi vart annat år hos barnens farmor och farfar. Då var också barnens nästan jämnåriga kusiner där. Men numera har vi slutat att åka dit över jul. Det är enklast att vara hemma där man själv bestämmer över julpynt, julmat, rutiner m.m. Trots att barnen hade jättekul var det på det hela taget inte särskilt lyckat. Allt var upp och ned. Kusinerna hade helt andra rutiner än våra barn. De åt vid andra tider, de somnade och vaknade vid andra tider, de gjorde saker i en annan ordning. Eftersom de inte blir lika rädda hade de lov att se på helt andra TV-program än våra barn. Deras föräldrar har dessutom en helt annan budget än vi och våra barn såg besviket på när kusinerna fick de där jätte Lego-askarna våra barn hett åtrådde. Jag var tvungen att vara social och kunde inte dra mig undan när jag blev trött. Det krävdes minst en veckas återhämtning efteråt. Och sist men inte minst: man kan inte öppna nya Lego-askar hos farmor och farfar ifall bitar råkar försvinna. Man måste alltså vänta med det i flera dagar tills man kommer hem.

Sedan flera år tillbaka firar vi jul hemma. Vi behöver inte stressa iväg, åka långt, packa och lämna vårt trygga hem. Vi styr över hela dagen. Om någon släkting väljer att fira med oss får de komma hit och följa våra traditioner. Någon gång då och då händer det att farmor och farfar kommer till oss och firar jul, men oftast är det bara vi i familjen och mormor.

Julklappar

IMG_8544Vi skaffar endast julklappar barnen önskat sig eller som vi är säkra på att de vill ha. Vi har också försökt förmedla detta till släkten. För det mesta lyssnar de. Men mormor slänger ofta med några extra paket eftersom hon gärna vill ge dem många saker. Det brukar vara något billigt men ogenomtänkt fynd som hon handlar spontant. Problemet är att en helt okänd bok eller vhs-film sällan går hem. Tyvärr är det svårt för barnen, särskilt Herakles, att bara bortse eller strunta i en julklapp han inte vill ha. Detta kan resultera i ett sammanbrott eller i bästa fall verbal otrevlighet. Verbal dynga är dock inget mormor klarar av och situationen eskalerar ofta när hon börjar skälla.

För att minska på stressen har vi slutat med tomte även om Herakles gärna skulle vilja att han kom. Istället får man öppna sina julklappar direkt efter frukost och kan sprida ut öppnandet som man vill under hela dagen. Tidigare hade vi fruktansvärt uppstirrade barn hela dagen som väntade på att tomten skulle komma kl 17 då det till slut kunde bli lite julefrid. Men numera är det ett helt annat lugn hos både vuxna och barn hela dagen.

Att få presenter kan vara väldigt jobbigt för många med autism. Man vet ju inte vad det är! Tänk om det är något man inte vill ha! I en del familjer är barnen t.o.m. med och köper eller beställer sina egna julklappar. Det behöver dock inte mina barn.

Herakles vill gärna veta vad det är i paketen i förväg, men vill ändå ta av papper som alla andra. Så nu får han sina paket inslagna i cellofan. Det har fungerat utmärkt! Platon behöver inte veta allt i förväg men han måste bli försäkrad om att minst ett paket innehåller lego. Det gäller omvänt också; om vi t.ex. är hos min syster där det är stor risk att det inte är lego måste vi tala om det också så att han kan förbereda sig mentalt för det. Annars finns risk för att han bryter ihop.

Julmat

IMG_8558Det är svårt med mat i vår familj liksom i många andra autism-familjer. Båda barnen äter begränsat och tyvärr inte samma saker och min mamma är vegan och äter både glutenfritt och laktosfritt. Även jag och maken kan vara lite petiga med mat. Men det bästa med julbordet är att det är buffé! Då kan man ha med vad som helst så att det finns något som passar alla.

Eftersom min mamma har varit vegetarian i hela mitt liv har vi ofta haft med flera olika sallader på julbordet. Men ihopblandade saker är inte särskilt uppskattat hos barnen. Dessutom är det svårt att hitta någon sallad där alla ingredienser passar alla. Så numera har vi salladsbuffé där man själv väljer de ingredienser man vill ha och blandar sin egen sallad. Det kan vara apelsinbitar, äppeltärningar, granatäpplekärnor, fetaostkuber, hassel- och valnötter, fänkål, morotsstavar, gurka, körsbärstomater o.s.v.

Vi har med många av de traditionella sakerna på julbordet, men även många otraditionella, eller traditionella rätter i egen tappning. Jag står t.ex. absolut inte ut med senap så skinkan griljeras med örtkryddor och honung. Majonnäs är bland det värsta jag vet så det blir hemmagjord rödbetssallad med bara grädda, äpple och rödbetor. Vi har haft både hemmagjorda och Garants köttbullar (fast i år blir det bara hemmagjorda eftersom Herakles har slutat med köttbullar), prinskorv av bättre sort och Lithells barnkorv (på spett för att det ska bli extra festligt), Janssons frestelse och mjölkfri potatisgratäng och självklart pasta (gärna hjulformade dagen till ära)! I år misstänker jag att pannkakor kan bli en del av julbordet eftersom det nästan är det enda Herakles äter…

Det låter som mycket mat att laga. Och ja, det är det, så vi försöker skära ner på allt utom det viktigaste. Vad som är viktigast är vi dock inte helt ense om… Men vi har i alla fall rester som räcker i flera dagar!

Julpynt

IMG_20171129_110944I en del familjer fungerar inte julpynt. En del barn med autism klarar inte att miljön förändras. Men i vår familj går det bra. Bara vi ställer sakerna på samma plats som förra året. Och skulle jag glömma är det ingen fara, Herakles har full koll. Men hos andra kan det hjälpa att fotografera julsmyckningen.

Vi satsar också på julpynt som man inte behöver vara rädd om. De enda tomtarna av porslin som jag inte vill att barnen ska röra står på hyllor högt upp. Julgranskulorna av glas har inte packats upp ur jullådan på många år. Men annars är allt julpynt fritt fram att leka med. Vi har bl.a. 2 olika nallar med tomteluva, en mjukis-pepparkaksgubbe, och en kramgo julgris. Men mest populär är julkrubban. Den är visserligen av keramik, men jag överlever om något skulle gå sönder. Herakles älskar att leka med de tre vise männen. Han har alltid varit förtjust i kungar. För ett par år sedan önskade han sig egna vise män från Playmobil och de är fortfarande populära. Det finns faktiskt massor av julkrubbefigurer från Playmobil. Kanske ett tips för någon som behöver mer lekvänligt julpynt?

Vi satsar även på julpynt som ingen behöver vara rädd för. Platon hade fobi för levande ljus i några år. Då kunde vi inte ens tända adventsljusstaken när han var vaken. Numera går det bra, men sedan dess använder vi mest ljus med batteri.

En rättvis julgran. Nej, det går inte hos oss. Det är svårt att göra båda barnen nöjda när vi pyntar julgranen. Därför har båda barnen varsin liten plastgran i kruka i sina rum som de själva får bestämma över. Och så kan jag få bestämma över granen i vardagsrummet. Fast förra året när vi åkte bort skippade vi granen i vardagsrummet.

Finkläder

IMG_8128-dimNä, finkläder är inte så viktigt hos oss. Både jag och barnen går gärna runt i pyjamas hela dagen om vi kunde. Men jag försöker i alla fall ta på mig något finare (men bekvämt) innan min mamma kommer strax innan lunch. Herakles däremot behåller pyjamasen på. Men det funkar bra eftersom han gärna väljer en tomte-pyjamas. Platon däremot klär gärna upp sig med skjorta, väst, tomteluva och kanske slips (samt eventuellt mantel).



Fler tips och idéer?

Hur gör din familj när ni firar jul? Vad ingår i ert recept för att få en så fridfull jul som möjligt? Dela gärna med dig med tips i kommentarerna!

Annonser
Categories: Övrigt, Fritid | Etiketter: , , , , , | 1 kommentar

Vad betyder ”svår” autism?

babyscale-graphicsfairy2Mig veterligen finns det inga kriterier för att bedöma om någon har ”lätt” eller ”svår” autism. Det finns inte någon särskild diagnoskod för detta. Däremot finns det i den nya diagnosmanualen DSM-5 möjlighet att gradera vilket stöd personen har behov av. Men stödnivå är inte nödvändigtvis samma sak som nivån på autismsvårigheterna.

Vem är det som bestämmer om någon har ”svår” autism eller inte?

Vad är svårast: att ha många svårigheter som inte var för sig är så jobbiga eller att ha bara en svårighet som är väldigt jobbig?

För vem är autismen svår? Är det för personen med diagnos eller för omgivningen/föräldrarna?

Kan något som är svårt eller jobbigt för en förälder vara lätt för barnet? Är det i så fall ”svår” autism?

Vad är svårast: Att använda blöjor eller att vara så trött efter alla intryck att man inte klarar träffa andra människor?

Det finns inget entydigt svar på allt detta. Det handlar om den personliga upplevelsen och ifrån vem man utgår. Precis samma sak kan upplevas som ”svår” autism av någon men som ”lätt” autism av någon annan.
 

Är Aspergers syndrom och Högfungerande autism ”lätt” autism?

En vanlig missuppfattning är att Aspergers syndrom (AS) och Högfungerande Autism (HFA) är samma sak som ”lätt” autism; en form av autism med få svårigheter. En del tycker att AS och HFA inte ens räknas och att ”riktig” autism endast är ”klassisk” autism.

Men detta stämmer inte. Det enda som utmärker dessa två grupper är att de inte har något begåvningshandikapp.

AS och HFA skiljer sig bara genom att personer med AS inte har haft någon försenad språkutveckling. Många med HFA får så småningom också ett helt fungerande språk. Det betyder att det inte behöver vara någon skillnad alls på dessa personer när de blivit lite äldre.

HFA är inte och har aldrig varit någon egen diagnos. HFA tillhör det som man tidigare kallat för klassisk autism. Högfungerande är verkligen en dum benämning eftersom det egentligen inte säger något om personens funktionsnivå, bara om begåvningsnivån.

Denna missuppfattning är en av anledningarna till att man numera (oftast) valt att sluta sätta diagnosen Aspergers syndrom. Enligt de nya kriterierna i DSM-5 ska de som tidigare uppfyllde diagnosen AS numera kunna få samma diagnos som alla andra med autism. Samma diagnoskriterier gäller alltså för alla normalbegåvade med autism och de med utvecklingsstörning och autism.
 

Är autism med utvecklingsstörning ”svår” autism?

Ofta kopplar man samman ”svår” autism med utvecklingsstörning och litet eller inget talat språk. Men utvecklingsstörning är inte lika med autism. Det är ju en annan diagnos.

Har då personer med utvecklingsstörning per automatik större autismsvårigheter?

Inte nödvändigtvis. Däremot har de oftast större stödbehov.
 

Samproblematik

Många med autism har också andra tilläggsdiagnoser/svårigheter förutom utvecklingsstörning. Det gör ju att de totala svårigheterna ökar för individen. Men eftersom variationen inom själva autismdiagnosen är mycket stor går det inte att säga säkert att någon med t.ex. Tourettes och autism har större svårigheter totalt än någon med ”bara” autism.

  • Sömnsvårigheter – Dysomni ≈ 75 %
  • ADHD/ADD ≈ 60 %
  • Depression – Dystymi ≈ 60 %
  • Epilepsi ≈ 30 %
  • Ångest/fobi och tvång (OCD) ≈ 25 %
  • Ätstörningar ≈ 5-25 %
  • Utvecklingsstörning ≈ 15 %
  • Bipolär sjukdom ≈ 10 %
  • Tics / Tourettes syndrom
  • Språkstörning
  • Dyslexi/ dyskalkyli
  • Psykos ≈ 5 %

 

Vilka föräldrar har det ”svårast”?

De flesta föräldrar till barn med autism har det svårt, oavsett om barnet har utvecklingsstörning eller inte, oavsett om barnet talar eller inte. Många får för lite stöd och hjälp, tvingas kämpa för det de och barnet har rätt till, tvingas gå ner i arbetstid, blir sjukskrivna, blir utbrända, blir deprimerade, genomgår skilsmässor, oavsett om barnet har utvecklingsstörning eller inte, oavsett om barnet talar eller inte.

Det är inte ovanligt att man stöter på föräldrar till barn med autism utan talat språk och utvecklingsstörning som inte förstår att det kan vara minst lika tufft att vara förälder till ett barn med autism som har välutvecklat språk och hög begåvning. På vissa sätt kan det förstås vara lättare, men på andra sätt jobbigare.

Föräldrar till barn med normal begåvning måste ofta kämpa hårdare för att omgivningen inte ser barnets svårigheter. Dessa föräldrar får ofta höra att de är dåliga föräldrar och att deras uppfostran är undermålig. Sällan får de det stöd de behöver.

Föräldrar till barn med utvecklingsstörning, ev. utan talat språk har det förstås också tufft på många sätt.  Att kommunicera med barnet, förklara saker och att förstå vad barnet vill uttrycka är svårare. Mycket tid krävs också för att ta hand om barnet. Men det är ingen tävling om vem som har det svårast eller vem det är mest synd om. Det går ändå inte att avgöra eftersom det är en personlig upplevelse.
 

Kan ”högfungerande” autism också vara ”svår” autism?

Ett barn med autism och normalbegåvning kan precis som ett ”lågfungerande” barn ha problem med mat, hygien, sömn, kläder, kroppskontakt, höga ljud, vara utagerande, få våldsamma utbrott etc.

Alla personer med autism har t.ex. svårigheter med kommunikation på ett eller annat sätt, även de med ett väl utvecklat talspråk. Det glöms ofta bort. Därför är det lätt att ha för höga förväntningar och för höga krav på dessa personer.

En till synes ”högfungerande” person har helt andra krav på sig än en ”lågfungerande” person:

  • Man förväntas bete sig som alla andra och klara allt som andra klarar.
  • Man ska gå i en vanlig skola utan anpassningar i varken miljö eller undervisningen.
  • Man ska klara sociala sammanhang.
  • Man ska klara en utbildning.
  • Man ska skaffa ett arbete och klara av att sköta det.
  • Man ska klara sköta ett hushåll och betala räkningar.
  • Man ska ha bilda familj.
  • Man ska ha en aktiv fritid
  • o.s.v.

Många med autism och normalbegåvning klarar inte allt detta. Många blir utbrända och får smärtproblematik. Många upplever sig själva som annorlunda och misslyckade och hamnar i depression. Självmordsfrekvensen är mycket högre bland de ”högfungerande” än de ”lågfungerande”.
 

Vad innebär ”svår” autism då?

Jag tänker att ”svår” autism innebär att man har stora svårigheter i sin vardag. I så fall beror det inte bara på vilken funktionsnivå eller begåvning man har och vilket stödbehov man har, utan också på hur vardagen ser ut, d.v.s. vilka krav som ställs på personen och hur väl omgivningen är anpassad.

Men om någon som anses ha ”svår” autism får väldigt bra anpassningar och en stöttande omgivning, slutar autismen vara ”svår” då?

I alla fall tror jag att man upplever autismen som mindre ”svår” om man får mer hjälp. Det gäller nog både individen själv och de anhöriga.

Därför är det inte så konstigt att det inte finns några diagnoskriterier för ”lätt” respektive ”svår” diagnos. Det är ju i så fall inte ett permanent tillstånd. Men frågan är om stödbehovet är ett permanent tillstånd eller hur de har tänkt kring det? Själv är jag inte så insatt i den frågan.
 

Har mina barn ”lätt” eller ”svår” autism?

Platon har Aspergers syndrom och ADHD. Det betyder att han har det svårare än om han bara hade haft en av diagnoserna. Det innebär också att han har en begåvning IQ över 80 och att han inte hade en försenad språkutveckling. I Platons fall innebär det även att han har en ojämn begåvning. Flera förmågor ligger långt över det normala och några ligger i det nedre spannet av det som anses vara normalt. Även om Platons talspråk inte var försenat, snarare tvärtom, har han en annorlunda språkutveckling. Han har ändå stora svårigheter med kommunikation. Psykologen som utredde Platon varnade för att just kombinationen hög intelligens, ojämn begåvning och Aspergers syndrom så småningom skulle kunna leda till stora svårigheter i skolan och om inte rätt anpassningar görs kan det finnas risk för att Platon skulle kunna krascha och bli en ”hemmasittare”.

Herakles har autism och ADHD. Psykologen (inte samma som ovan) valde att sätta diagnosen autism istället för Aspergers syndrom trots att Herakles också är normalbegåvad och inte heller hade en försenad språkutveckling. Detta berodde inte på att han slutat sätta diagnosen Aspergers syndrom. Psykologen ansåg att Herakles hade större svårigheter än de han tyckte rymdes inom Aspergers syndrom (trots att det egentligen inte borde vara någon skillnad). Med det menade han att Herakles har större svårigheter än andra tror att man kan ha när man ”bara” har Aspergers syndrom.

Jag upplever också många gånger att Herakles har störst svårigheter av de båda: Han äter extremt begränsat, har svårt för kläder, har sömnsvårigheter, får våldsamma utbrott och låsningar (även om det blivit bättre med tiden), har stora behov av rutiner etc. Men det kan också vara att jag upplever det så eftersom Herakles är mindre lik mig än vad Platon är och att jag därför har svårare att förstå mig på honom.

På en del punkter har dock Platon större svårigheter: Han har svårt att automatisera sina rörelser, har väldigt svårt att komma igång med och avsluta/avbryta aktiviteter, har svårt att föreställa sig saker han inte varit med om, svårt att generalisera, svårt att förstå hur andra människor tänker, slåss när han blir arg o.s.v.

De flesta i omgivningen skulle nog säga att Herakles har störst svårigheter. Han är svårast att hantera och svårast att förstå sig på.

Men jag undrar om barnen själva skulle hålla med om det?

Platon är ofta rädd och orolig. Han är dyster av naturen – en typisk Ior. Han är helt slut när han kommer hem från skolan och orkar inte med fritidsaktiviteter varken på kvällar eller helger. På rasterna i skolan är han oftast ensam.

Men Herakles är inte rädd för mycket. Han är oftast glad och positiv. Det är full rulle på honom när han kommer hem från skolan – en typisk Tigger. Han har många kompisar att leka med på rasterna.

Så det går inte egentligen säga vem av dem som har ”svårast” autism. Svårast autism har de tillsammans (i alla fall för oss föräldrar). Som ni vet blir 1+1 inte 2 när det gäller barn med autism. Snarare 4 eller 5…

Som de flesta föräldrar till barn med autism vet varierar dessutom svårigheterna över tid. Det går i perioder. Hur långa perioderna är växlar. Ena dagen innebär autismen knappt några svårigheter alls (tyvärr inte så ofta), medan nästa dag kan jag uppleva att barnen har ”svår” autism.

Så har någon av pojkarna ”svår” autism? Kanske båda? Kanske ingen?

Jag skulle nog säga att båda mina barn har både ”lätt” och ”svår” autism. Det beror på vem man frågar. Det beror på tillfället. Det beror på hur man definierar det…

 

 

Categories: Övrigt, Fördomar | Etiketter: | 1 kommentar

Låt oss erövra Världsautismdagen! – men inte i blått

Autism-RibbonIdag, den 2 april är det Världsautismdagen. Dagen instiftades av FN 2008. Årets tema är delaktighet och neurologisk mångfald.

Så här skriver FN:s generalsekreterare Ban Ki –moon om dagen:

”On this World Autism Awareness Day, I call for advancing the rights of individuals with autism and ensuring their full participation and inclusion as valued members of our diverse human family who can contribute to a future of dignity and opportunity for all.”

Men trots detta viktiga budskap är Världsautismdagen kontroversiell. Många väljer att bojkotta dagen. Anledningen är att dagen framförallt uppmärksammats av den amerikanska organisationen ”Autism Speaks”. Denna organisation har själv tagit på sig rätten att uttala sig var gång autism diskuteras i USA. Men deras syn på autism är skrämmande. De ser på autism som ett problem, som något som till varje pris måste botas. Inte heller låter de personer med egen diagnos komma till tals.

2010 initierade Autism Speaks kampanjen ”Light it up Blue”. Denna kampanj har spridits över världen, men tyvärr utan att man har förstått den bakomliggande innebörden: Autism Speaks logotyp är en blå pusselbit. Den blåa färgen symboliserar sorgsenhet, d.v.s. ”feeling blue”.

Pusselbiten som symbol är också omtvistad. Den togs i bruk för första gången av National Autistic Society i USA. Pusselbiten sades stå för att autism är ”a puzzling condition”.

Detta motsvarar inte alls min syn på autism. Jag vill inte bli botad, jag vill bli accepterad och respekterad för den jag är. Jag inser att det kan vara lite ”puzzling” för utomstående att förstå autism ibland. Men det kan vara precis lika ”puzzling” för oss att förstå de utan autism. Och att fira Världsautismdagen med sorgens färg känns rent förolämpande.

Den internationella symbolen för autism är mångfärgad. Det sägs att detta representerar hopp. Kanske skulle det vara bättre om man lyste upp byggnader med ett spektrum av färger istället för att göra reklam för Autism Speaks. Dock är ju regnbågsfärgerna redan upptagna. De symboliserar ”Pride” och mångfald. Men är inte det precis vad Världsautismdagen egentligen borde stå för också?

Jag vill förtydliga att t.ex. Autism- och Aspergerförbundets pusselbit m.fl. inte har samma innebörd som den ursprungliga pusselbiten. Pusselbiten som symbol har blivit erövrad och har numera massor av olika betydelser världen över. Själv väljer jag att tolka innebörden så här:

Alla människor är pusselbitar i livets pussel – alla behövs, trots sina olikheter.

Men känner man sig inte bekväm med pusselbiten som symbol för autism används kan man också använda en regnbågsfärgad evighetssymbol framtagen av ARM (the Autism Rights Movement).

Så låt oss erövra Världsautismdagen också!  Låt oss ge dagen den innebörd vi vill framföra: En dag för att uppmärksamma allas lika värde. En dag för stolthet. En dag för delaktighet och neurologisk mångfald. Låt oss arbeta för att vår syn på autism ska bli den ledande världen över. Låt oss köra över Autism Speaks åsikter. Om vi bojkottar Världsautismdagen låter vi ju dem vinna. Men låt gärna bli att göra reklam för dem genom att bära/tända upp blått…

Categories: Övrigt | Etiketter: , , , | 4 kommentarer

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: