Stress & energibalans

Högre energipris för personer med autism

windmill-steampunkvintageimage-Graphics-Fairy1Den största och jobbigaste konsekvensen av min autism är att jag har så svårt att få energin att räcka till. Och jag är förstås inte ensam om det. Jag misstänker att de flesta med autism lever med ett ständigt energiunderskott.

Det är svårt att få utomstående att förstå. Mina svårigheter märks knappt. Jag klarar det mesta, men det kostar. Och energiförlusten sker inte direkt. Den är fördröjd. Under tiden jag håller på med något som tar mycket energi syns det inte. Men efteråt kraschar jag ofta. Fast det ser ju bara min familj.

För att slippa krascha behöver jag hushålla med energin och planera i förväg, vilket inte är helt enkelt. Jag misslyckas ganska ofta med det. Ibland måste jag göra saker som tar för mycket energi (som att gå på möten eller läkarbesök, ta hand om hemmet etc.) och ibland vill jag göra saker som tar för mycket energi (träffa vänner, göra roliga aktiviteter) för att öka livslusten och glädjen i livet.

Varvar jag energikrävande aktiviteter med perioder av återhämtning orkar jag mer. Men energin räcker ändå inte till allt, så prioritering är helt nödvändig. Det är dock inte en av mina starka sidor och något som många med autism har svårt med.

Energipris-modellen

energivalutaTänk dig att en standard person (alltså en person utan Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – NPF) har 100 energi att spendera en vanlig dag. Jag har dock bara 70 energi en vanlig dag. En dålig dag kan både jag och standardpersonen ha mindre än så och en bra dag kan vi ha något mer.

 

energiprislista6För att hushålla med dagens energi måste jag välja vad jag ska spendera den på. Här kommer en prislista för vad aktiviteterna under en dag (fram till ca 16) kan kosta för just mig. Alla människor har olika prislistor. Förmodligen skulle en standardperson ha mycket lägre priser på sin prislista.

 

Alla verkliga aktiviteter jag kan välja mellan finns förstås inte med i prislistan eftersom detta bara är en modell. I verkligheten skulle energipriserna dessutom variera beroende på exakt vad varje aktivitet innehåller, så se detta som något slags genomsnittspriser. Och förutom alla aktiviteter man kan planera för under en dag behöver man också ha lite energi i reserv ifall något oplanerat inträffar – vilket inte är helt ovanligt när man har barn med NPF.

Egentligen har alla människor också en lista för energi-inkomst som gäller för vila och återhämtning, men den har jag inte tagit med nu.

Scenario 1 – Möte med LSS

Inför ett möte brukar jag vilja duscha. Jag blir inte uppiggad av en dusch som de flesta andra utan måste vila efteråt. Jag behöver också äta frukost och lunch för att orka med ett möte. Dagar då vi har möten med LSS, skola eller något annat som rör barnen brukar maken jobba hemifrån så att han kan följa med. Då förbereder och lagar han lunchen, annars skulle det inte fungera.

Frukost – 5
Duscha – 30
Möte – 40
Lunch – 5

Summa: 80

För att få en dag med möten att gå ihop krävs att jag vilar också. Det finns inte någon energi över för andra aktiviteter.

Scenario 2 – En hemmadag för studier

En del av mitt arbete som föreläsare består av kunskapsinhämtning. Då läser jag böcker och artiklar om autism och ser på föreläsning på YouTube m.m. Jag brukar också försöka få någon hushållsuppgift gjord under dagen.

Äta frukost – 5
Duscha – 30
Starta tvättmaskinen – 5
Hänga tvätt – 15
Äta lunch – 5
Kunskapsinhämtning – 5/h

Summa: 65 – 100 (beroende på hur många timmar jag studerar)

Om jag både startar tvättmaskinen och sedan hänger tvätten räcker det bara till 2 h kunskapsinhämtning. Då hinner jag knappt komma in i en bok eller föreläsning.

Om jag struntar i att hänga tvätten (d.v.s. lämnar den blöta tvätten i maskinen och låter maken hänga den när han kommer hem) räcker det till 5 h studier.

Men om jag i stället struntar i att duscha kan jag både hänga tvätt, studera och kanske t.o.m. ha lite energi kvar när familjen kommer hem.

Scenario 3 – En skrivardag

Priset för att blogga i prislistan motsvarar den energin det tar att slutföra texten samt publicera den. Egentligen kostar bloggandet mer energi än så eftersom det ofta tar en tids funderande, kunskapsinhämtande, faktakollande och skissande innan jag kommer så långt.

Även en skrivardag vill jag helst klara av någon hushållsuppgift också. Att ta hand om disken innefattar att först tömma den rena diskmaskinen och plocka in allt i skåpen, samt att sedan stoppa in den smutsiga disken i maskinen (det är den värsta biten).

Äta frukost – 5
Ta hand om disken – 20
Blogga – 40
Planera lunch – 20
Laga lunch – 15
Äta lunch – 5

Summa: 105

För att energin ska räcka till en skrivardag måste lunchen vara planerad i förväg och redo att bara värmas upp. Det tar otroligt mycket energi för mig att hitta på vad jag ska äta och lyckas förbereda detta. Det innefattar att välja, att improvisera, att hitta ingredienser, att leta efter recept, att hitta en backup-plan ifall någon ingrediens saknas och att i värsta fall gå och handla.

Om lunchen däremot är planerad i förväg och alla ingredienser finns hemma klarar jag att laga till den från grunden om jag skippar disken.

Scenario 4 – Föreläsning

Jag föreläser oftast i andra städer än min boendeort. Då krävs både resa med kollektivtrafik och hotellövernattning. I energipriset för föreläsning i listan ingår resa samt en övernattning. Men i verkligheten varierar priset beroende på hur långt jag ska resa, hur många byten, vem jag hamnar bredvid på tåget, om jag varit på platsen förut, om föreläsningen är ny eller om jag hållit den förut, hur svårt det är att hitta något att äta o.s.v.

Om jag har en föreläsning på dagtid använder jag oftast dagen innan som resdag och åker hem igen på kvällen. Har jag en kvällsföreläsning reser jag oftast dit på förmiddagen och hem dagen efter. Alltså går det 2 dagar effektiv tid till en föreläsning.

Föreläsning inkl. resa – 160
2 st Frukost – 10
2 st Lunch – 10
2 st Kvällsmat – 10
Duscha – 30

Summa: 220 (för 2 dagar)

För att jag ska klara en föreläsning krävs vila och återhämtning. Men jag måste också ”låna” energi från framtiden. Det innebär att det krävs ytterligare 2 dagar då jag inte gör något (förutom att äta och kanske ta en dusch).

Jag hoppas att detta har gett dig en lite klarare bild av hur det kan vara när energin inte räcker till och att du har fått en större förståelse för att det kan vara tufft fast svårigheterna inte är synliga för de allra flesta.

Läs gärna ”The spoon theory” som jag har inspirerats av.

Annonser
Categories: Stress & energibalans, Svårigheter, Vardag, visuellt stöd | Etiketter: , , | 3 kommentarer

Hantverkarstress

House-Painter-Man-Image-GraphicsFairy1När man hyr sin bostad dimper det ibland ner ett papper i brevlådan ang. underhåll etc. av lägenheten.  Det brukar stå att en hantverkare ska komma och om man inte är hemma kommer de att använda huvudnyckel för att komma in. Oftast får man inte någon tid för när besöket ska ske och ibland får man inte ens veta vilken dag, bara vilken vecka. Detta är något som stressar mig oerhört. Och jag är säker på att jag inte är den enda med autism som känner så. I morgon är det dags igen…

Det är flera saker som stressar mig:

Jag behöver gå upp tidigt


 

Jag vet inte när hantverkarna kommer

Jag får svårt att sova när det börjar närma sig (svårare än vanligt). Jag har ju alltid svårt att sova och därför svårt att fungera tidigt på morgonen. Många gånger står det att hantverkaren kan komma från kl 07:00 och framåt. Då är inte jag vaken i vanliga fall. Det betyder jag behöver vara påklädd, färdig på toa, duschat, ätit frukost o.s.v. vid kl 07:00. I värsta fall i en hel vecka. För efter den tiden skulle jag aldrig våga gå på toa ifall de skulle komma just då.

Någon gång har det hänt att hantverkaren inte har dykt upp förrän sent på eftermiddagen. Då har jag fått hålla mig hela dagen i väntan på dem. Jag har heller inte lyckats få något gjort medan jag väntat eftersom jag är så stressad och nervös.

Om de skulle stövla in innan barnen hunnit till skolan skulle detta kunna förstöra hela dagen för sönerna. Morgonrutinerna är jobbiga utan att någon obehörig klampar in.

 

Jag vet inte vilka hantverkarna är


 

Jag vet inte om hantverkarna kommer att skita ner

De går ofta in med skorna på. Det händer också ganska ofta att de bara lämnar skräp liggande efter sig när de går. Och jag har en väldigt nyfiken innekatt som gärna tuggar på saker. Han är dessutom vit.
En gång när en målare var här spillde han färg på min kära jordglob.

 

Jag vet inte om hantverkarna kommer att stänga efter sig

Ofta springer de ut och in i lägenheten och hämtar olika saker. De kanske inte tycker det är lönt att stänga efter sig. Men jag blir stressad av att ha dörren öppen. Och min innekatt kan ju smita ut. Den här gången gäller det målning av fönsterkarmar, så kanske även fönstren kommer att stå på vid gavel?

 

Jag vet inte hur jag ska bete mig mot hantverkarna

Ska jag hålla mig undan eller försöka vara social? Ska jag hjälpa dem med något? Borde man bjuda på saft?

 

Jag vet inte om jag har varit tillräckligt bra på att flytta undan saker så att de kommer fram


  

Jag oroar mig för vad de ska tänka om mitt lite stökiga hem


  

Finns det någon lösning?

Min man brukar ringa till hantverkare eller hyresvärd och säga att de inte får använda huvudnyckel (själv har jag ju telefonskräck). Om möjligt försöker han att boka en tid då hantverkarna kan komma (inte för tidigt och inte när barnen är hemma). Men ofta kan/vill de inte bestämma en tid i förväg.

Min man och jag hjälps åt att röja undan i lägenheten och flytta bort saker från fönstren. Men om det är tillräckligt vet jag ändå inte.

Min man brukar försöka att jobba hemifrån den dagen. Men det går ju inte i en hel vecka. Eller två dagar i rad som det gäller denna gång.

Jag brukar hålla mig undan i ett rum där jag inte behöver träffa hantverkarna. Min man får vara social istället.

När hantverkarna kommer stänger vi in katten i badrummet på övervåningen en stund. Det är ganska rymligt och där finns hans kattlåda.  Men denna gång är det fönstren på just övervåningen som ska fixas. Så det fungerar inte nu. På undervåningen är det öppen planlösning och där finns inga rum att stänga in katten i.

Så till viss del kan min man hjälpa mig att minska hantverkarstressen, men helt går det inte att lösa. I natt kommer jag att sova oroligt och i morgon är jag uppe tidigt. På torsdag blir det värre för då är jag ensam hemma (förutom katten). Och då måste jag byta om till medeltidskläder under dagen eftersom jag ska guida. Jag få bara hoppas att de kommer innan dess.

Categories: Stress & energibalans, Vardag | Etiketter: , | Lämna en kommentar

Det finns en smurf i oss alla – acceptans och energibalans

1958_smurfs_no_colorDet är något speciellt med smurfar. Jag har alltid älskat dem. Trots att de alla är väldigt lika har de alla sin egen personlighet. Precis som vi människor. Alla smurfar är accepterade för dem de är, t.o.m. Buttersmurfen och Glasögonsmurfen. Så är det tyvärr inte hos oss människor.

Vi borde ta lärdom av smurfarna

I sången ”Det finns en smurf i oss alla” finns några tänkvärda textrader:

”Det finns en smurf i oss alla, i både trista och balla.”

”Det finns smurfer som är rädda, det finns en som är kokett.
Fast de är så lika klädda, har varje smurf sitt eget sätt.”

”Ja, smurfer liknar oss till sinnet, de gör fel varenda dag.
Men de vill så väl längst inne. Ja, precis som du och jag.”

 

Smurfarnas betydelse i mitt liv

Mina gummi-smurfar bodde hemma hos min pappa. Där bodde jag varannan helg när jag var liten. Där brukade jag ordna smurfpartaj med mitt lördagsgodis medan jag lyssnade på smurfsånger. Jag lekte med dem överallt; i badkaret, i mitt dockskåp och framförallt i det fantastiska slott som pappa byggde åt dem.

Några dagar innan jag skulle fylla 18 år dog min pappa. När vi rensade ut hans lägenhet hittade jag många av mina smurfar igen. Det var svårt att skiljas från dem trots att det var längesedan jag slutat leka med dem. Så jag beslutade mig för att behålla dem och istället börja samla på dem. Jag letade efter fler på loppisar och Nostalgimässor och antecknade noga vilka jag hade och vilka jag saknade. Jag införskaffade t.o.m. en bok med alla som kommit ut. Tillslut hade jag över 350 st. Men sedan kom första barnet. Vi flyttade och vitrinskåpet där smurfarna haft sin plats behövdes till annat.

Men jag har fortfarande kvar dem alla i en stor låda. Jag hoppas att jag någon dag ska kunna ställa upp dem synligt igen. Och är jag på loppis håller jag fortfarande ögonen öppna efter smurfar jag saknar. Maken vet att jag älskar smurfar, så det händer då och då att jag får en smurf i present.

När jag skaffade en ny mobiltelefon för ett tag sedan, skaffade jag också ett mobilspel med smurftema (The Smurfs Epic Run). Jag tror ingen som känner mig väl blir förvånad över detta. Jag har blivit fast i spelet och spelar en liten stund nästan varje dag. Mina barn gillar att vara med och titta på när jag spelar.

Smurfpedagogik

Trots att spelet egentligen bara är menat som underhållning finns det faktiskt saker man kan lära sig av det. Bl.a. går spelet ut på att samla smurfpengar som man sedan kan växla mot nya smurfar, objekt m.m. Jag brukar diskutera med barnen om vad vi ska göra med smurfpengarna. Ska vi köpa en billig smurf så fort vi har råd, eller ska vi vänta tills vi sparat ihop mer pengar och köpa en bättre smurf? Jag ser direkt kopplingar till hur Platon hanterar sin veckopeng.

Tala barnens språk

Men den största nyttan av smurfspelet har vi haft när vi pratat om energiförbrukning i vardagen. Barnen såg snabbt kopplingen mellan smurfarna i spelet och sin egen vardag. Barnen har visserligen hängt med på Stressbägarmodellen (se tidigare inlägg) också, men att jämföra livet med ett spel var något de kunde relatera till på ett helt annat sätt. Jag tror att det kan vara så för många barn, även om det kanske inte är just smurfspelet som passar bäst för alla.

Förenklad sammanfattning av smurfspelet

Det gäller att klara så många banor som möjligt. Man kan välja att spela med olika smurfar. De är alla bra på olika saker. För att få spela en bana måste man betala med energiblixtar. Banorna kostar olika många blixtar. När blixtarna är slut kan man inte spela mer. Då får man vänta. Under tiden man väntar får man tillbaka blixtar. Men det finns föremål man kan få som gör att det inte går åt lika många blixtar. Man kan också ha med sig en följeslagare som hjälper till på vägen så att det blir enklare att klara banorna. Det finns också magiska drycker som kan underlätta.

Smurfspelet översatt till vår vardag

Varje bana motsvarar ett moment under dagen, t.ex. en lektion i skolan, en fritidsaktivitet eller en stunds vila. Alla moment kostar olika mycket energi. När energin är slut klarar man inte fler moment. Men om man vilar får man tillbaka energi.

skoldagen

NT-smurfen (Den Neurotypiska smurfen) har 25 energiblixtar när hen är helt utvilad måndag morgon. Under varje lektion går det åt energi, på några bara lite energi och på några mer. På lunchen och på rasterna återhämtar sig NT-smurfen och får tillbaka en del energi. När skoldagen är slut har NT-smurfen ändå kvar ganska mycket energi.

Autism-smurfen har bara 20 energiblixtar när hen är helt utvilad. Oftast går det åt mer energi för Autism-smurfen under lektionerna i skolan än för NT-smurfen. (Men på någon enstaka lektion går det faktiskt åt mindre.) Under lunch och raster är det meningen att man ska få tillbaka energi, men Autism-smurfen förlorar energi även då. När en typisk skoldag är slut har Autism-smurfen inte mycket energi kvar.

efter-skoldagen

 
När NT-smurfen kommer hem från skolan har hen ganska mycket energi kvar. Det räcker både till fritidsaktiviteter och till att träffa kompisar. NT-smurfen får t.o.m. tillbaka energi av att umgås med kompisar. Dessutom räcker det till att göra läxan. När det är natt får NT-smurfen tillbaka all energi och har 25 st igen när det är dags för nästa dag.

Autism-smurfen måste hushålla med sin energi på eftermiddagen så att det räcker till att göra läxorna.  Att träffa kompisar har hen inte råd med eftersom Autism-smurfen förlorar energi av det. Istället måste Autism-smurfen välja en aktivitet som ger tillbaka lite energi. När kvällen är slut har Autism-smurfen nästan ingen energi kvar. Dessutom sover hen dåligt. Så Autism-smurfen får inte tillbaka riktigt all energi under natten, bara 18 st.

Det betyder att på tisdagen har Autism-smurfen ännu mindre energi kvar när skoldagen är slut. Då räcker det inte till att göra läxorna. Och på onsdagen räcker energin inte ens till hela skoldagen…

anpassad-skoldag

 
MEN om Autism-smurfen får något hjälpmedel som sparar energi går det inte åt lika mycket energi på lektionerna. Om Autism-smurfen också får en följeslagare, d.v.s. en resurs eller en lärare som hjälper Autism-smurfen med det som tar extra mycket energi och dessutom anpassad lunch, finns det kanske energi kvar när skoldagen är slut så att även Autism-smurfen kan göra någon fritidsaktivitet. Åtminstone i början av veckan…

Game of life

Spelmodellen passar extra bra just i vår familj. Hela familjen gillar de flesta typer av spel, särskilt brädspel. Det är ett ypperligt sätt att umgås. Barnen har spelat spel sedan de var väldigt små. Man får träning i massor av saker; turtagning, uthållighet, koncentrationsförmåga, läsning, strategiskt tänkande o.s.v.

Båda barnen uppfinner gärna egna spel med regler. Spelplanerna har bl.a. utgjorts av andra brädspel, lego eller egenritade bilder. Herakles använder t.o.m. verkligheten som spelplan ibland. Då är vi själva ”spelpluttar” som flyttar runt enligt bestämda regler.

Men ibland tar spelen över verkligheten. Då kan det hända att han bara måste spela färdigt en bana innan vi kan borsta tänderna. Det finns säkert många barn som säger så. Men när Herakles säger det menar han inte en bana i ett TV-spel eller på plattan. Han menar en bana i verkligheten. Det kan t.ex. vara att han bara måste studsa färdigt i soffan. Så att Herakles kunde relatera till smurfarna i spelet så snabbt kanske inte var så konstigt. Han är ju själv en del av Livets spel.

Det var allt för denna gång. Nu går jag och dricker ett glas hallonsaft!

Categories: Fritid, Kommunikation, Specialintressen, Stress & energibalans, Vardag, visuellt stöd | Etiketter: , , , , , | 1 kommentar

Det kunde ha varit mitt barn

mother-scolding-child-image-graphicsfairyI går bevittnade jag en situation som berörde mig väldigt illa. Jag känner att jag behöver skriva av mig om vad jag såg, för jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på det.

Det var studiedag. Jag arbetade på bion och hade just visat film för ca 60 barn från en av stadens fritidshem. Jag småpratade lite kort med en väldigt trevlig pedagog som varit nöjd med visningen. Barnen hade gått ut ur salongen och skulle ta på sig ytterkläderna för att bege sig tillbaka till fritids. Pedagogen gick för att styra upp det hela.

Medan alla andra barn for runt i foajén, lekte, busade och kastade runt sina kläder stod den allra minsta pojken, ca 6 år, fullt påklädd och väntade tålmodigt på att få uppmärksamhet från den trevliga pedagogen. Den tjocka mössan var nerdragen långt över öronen, overallen var långt uppdragen. Bara nästippen och ögonen syntes. De tjocka termo-tumvantarna var uppdragna upp över armbågarna. Det mesta av detta hade han åstadkommit helt själv.

Så småningom hade de flesta barn lyckats få på sig och sprungit ut, men den lille pojken stod fortfarande kvar och väntade på uppmärksamhet.

Till slut vände sig den trevliga pedagogen om och frågade vad han väntade på.

”Kan du hjälpa mig att dra över byxorna över stövlarna?” sa den lille pojken artigt.

”Varför har du inte gjort det själv?” sa pedagogen.

”Jag kan inte.”

”Det är väl klart att du kan.”

”Jag kan inte. Det är svårt.”

”Försök nu.” sa pedagogen medan hon vände sig om och pratade med någon annan.

”Det går inte med vantarna!” sa pojken som började bli frustrerad.

”Men sätt igång nu då!” sa pedagogen irriterat utan att ha hört det sista pojken sagt.

”Jag kan ju inte!” sa pojken med högre röst.

”Skynda dig nu!” sa pedagogen fortfarande vänd bort från pojken.

”Det går inte för vantarna!” skrek pojken.

”Men ta av dem då.”

”Det är svårt.” sade pojken med gråten i rösten.

Till slut lyckades han slita av sig den ena vanten. Han var nu arg och ledsen så han skakade. Pedagogen hade fortfarande ryggen mot honom. Han kastade vanten på henne.

”Se, det gick ju. Nu är det bara att ta av den andra vanten.”

Pojken lyckades till slut med det också. Sedan föll han gråtande ner i en hög på golvet.

”Men res dig upp. Alla andra har ju gått nu. Vi måste skynda oss!”

”Jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte!” snörvlade pojken fram.

Pedagogen drog upp pojken på fötter.

”Seså, nu är det ju bara att dra över byxorna. Sätt igång!” sade pedagogen stressat.

Pojken föll ihop på golvet igen och grät hjärtskärande. Då slet pedagogen tag i honom och drog upp honom.

”Då får vi gå i alla fall!” sa pedagogen, nu ganska arg.

Sedan drog hon ut pojken genom dörren. Han snubblade fram och hade svårt att hålla sig på fötter dels för att han var så ledsen och dels för att det var svårt att gå när benen på overallen fortfarande inte var nerdragna över stövlarna. Pedagogen fick i princip lyfta honom framåt. Genom fönstret kunde jag se dem fortsätta på detta sätt en bra bit. Gråten hördes lång väg.

Efter en stund stannade en annan pedagog och hukade sig ner vid pojken som återigen satt på marken. Jag tänkte att denna pedagog nog skulle hjälpa honom med byxbenen. Men det gjorde inte hon heller. Istället var det nu hon som drog upp pojken. Nu höll pedagogerna honom i varsin arm och släpade honom framåt med tårna skrapande i asfalten.  Till slut försvann de utom synhåll. Jag hörde inte längre gråten.

 

Jag mådde så dåligt av det jag just sett

Det kunde ha varit mitt barn som blev behandlad på detta sätt. Det kunde ha varit Herakles. Varför hade jag inte gjort något? Varför hade jag inte gripit in? Om det varit mitt barn det gällde hade jag ju önskat att någon annan gjort det.

Medan jag sopade upp popcornen på golvet i salongen rann tårarna på min kind. Både av medkänsla för pojken, ilska och för att jag ångrade att jag inte gjort något. Jag var så arg att det nästan rök ur öronen på mig. I mitt huvud gick tankarna runt när jag försökte få grepp om det som hänt.

Hur kan någon som ska ha hand om barn bete sig på detta sätt?
Varför är det så svårt för pedagoger att släppa prestigen?
Trodde hon verkligen att det skulle gå fortare om hon inte hjälpte honom?
Eller trodde hon på allvar att pojken skulle lära sig något av detta?

Pojken var ju i affekt!

Han hade ingen möjlighet att klara något över huvud taget i detta läge.Han hade redan väntat länge på hjälp, var förmodligen trött och varm och lyckades ändå be artigt om hjälp. Det borde han ha fått beröm för! Istället trycks hans självförtroende ner i botten.

Att bete sig som hon gjorde kan jämföras med kränkande behandling. Det måste ha varit både förnedrande för pojken och t.o.m. smärtsamt att bli släpad på detta viset.

Han kommer inte ha lärt sig dra över byxorna på detta sätt.  Barn lär inte av det de misslyckas med. Möjligen har han lärt sig något: Att det inte är någon idé att be om hjälp. Och antagligen har han tappat allt förtroende för denna pedagog i all framtid. Hon kommer förmodligen aldrig lära honom något mer.

Förmodligen är detta inte särskilt ovanligt

Det händer säkert liknande situationer runt om i landet många gånger dagligen utan att någon reagerar. Många andra skulle säkert tycka att jag överreagerar. Jag kan föreställa mig vad de skulle tänka och tycka:

”Det var väl inget att uppröras över!”
”Pedagogen gjorde så gått hon kunde. Vad skulle hon annars ha gjort?”
”Det var pojken och inte pedagogen som betedde sig illa.”
”Pojken blir säkert curlad hemma.”
”Han kunde ju dra över byxorna igår, då kan han ju idag med!”
”Pojken var bara lat.”

Men jag håller inte med!

Jag undrar på vad man ska göra åt att vuxna människor inte förstår bättre. Hur kan man få till en attitydförändring? Jag kunde ha påbörjat denna förändring genom att ha gripit in och försökt att omvända pedagogen. Men jag gjorde det inte.

Jag hade svårt att sova i natt och funderade mycket på vad jag borde ha gjort och sagt. Jag grämer mig fortfarande över att jag inget gjorde…

Categories: Konflikter, Relationer, Stress & energibalans, Vardag | Etiketter: , , , , | 12 kommentarer

Att prata om stress med barn

stressbeakerHäromdagen satt jag och förberedde en föreläsning om Stress & Energibalans. Herakles, 6 år blev väldigt nyfiken. Jag har tidigare tänkt att han är för liten för att förstå vad stress är, men så var det visst inte. Man måste bara använda rätt ord och visa med bilder.

Efter att ha förklarat med en omarbetad version av stressbägarmodellen hängde han snabbt med. Min version av stressbägaren finns att ladda ner på min hemsida. Nu kan Herakles äntligen sätta ord på det han känner. Han kan säga saker som ” När det rinner över blir jag arg. Då känner jag mig ledsen”. Men också jag fick lära mig nya saker av honom. Originalet till stressbägaren, och mycket annat matnyttigt, finns i den läsvärda skriften ”Aspergers syndrom i grundskola och gymnasium” av Helene Fägerblad.
 
Herakles och jag tittade tillsammans på min presentation och pratade om att olika personer blir stressade av olika saker. Han frågade om de tecknade gubbarna på bilderna och undrade varför de var stressade. Sedan sa han: ”När jag måste vänta på taxin kommer det mycket stress för mig” och ” Pojken X på fritids gör mig irriterad när han säger dumma saker. Då blir det mer stress”.

 

stressgubbe2
 
Vi pratade också om hur det känns när man blir stressad. Och hur det känns strax innan bägaren rinner över. Jag visade honom ”Stressgubben”. På den ska man ringa in var i kroppen det känns innan man tappar kontrollen/får ett sammanbrott och skriva (ev. med hjälp) hur det känns. Herakles ville sätta igång genast. Han sa att det inte känns något i huvudet, men att han ville ringa in händerna för det känns som de vill slåss. Stressgubben finns att ladda ner på min hemsida.

 

 

 

 

stressmätare

Sedan tittade vi på ”Stressmätaren” som är baserad på ”The 5-point scale of stress”. Färgerna på den stämmer överrens med min omarbetade version av stressbägaren. På Stressmätarformuläret fyller man i hur det känns när man är olika mycket stressad. Stressmätaren tillsammans med Stressbägaren hjälper barn (och vuxna) att kunna sätta ord/bild på hur mycket stress de känner. De kan antingen välja vilken gubbe de känner sig som, vilken färgnivå de är uppe i eller använda de ord man fyllt i. På ”Stressmätaren” kan man också fylla i vad man kan göra när man är stressad, d.v.s om det finns något man kan göra så att stressen minskar eller om man måste ta till en nödlösning; som att t.ex. fly in på sitt rum. Stressmätaren finns att ladda ner på min hemsida.

 
 

Jag visade Herakles bilder på olika avslappnande saker att göra (detta har jag skrivit om i ett tidigare inlägg). Jag föreslog att han t.ex. kan hoppa på studsmatta för att lugna ner sig. I min enfald har jag trott att det skulle hjälpa honom eftersom han har väldigt svårt att vara stilla och rör sig hela tiden. Men han sade: ”Nej, om jag hoppar blir jag inte lugn. Då blir jag vildare.” Han har förstås rätt. Egentligen är det ganska logiskt. Om man har ADHD med ett stort H, som Herakles, är det vanligt att man håller igång mycket för att höja vakenhetsgraden. Alltså för att man t.ex. inte ska somna. Men när vi nu pratar om avslappning eller att minska stressen så är det ju inte vakenhetsgraden som ska höjas. Målet är snarare att gå ner i varv.

 

Herakles såg också bilderna från Stressinventeringen jag har skrivit om förut. Jag berättade att jag har gjort den med storebror Platon tidigare. Herakles blev jättesugen på att också får göra en stressinventering.

Det känns som ett stort steg i Herakles (och min) utveckling att kunna prata om stress och vila. Att intresset finns är ett stort steg på vägen att så småningom kunna balansera sin egen vardag. Det känns hoppfullt inför framtiden!

Categories: Stress & energibalans | Etiketter: , , | 7 kommentarer

Avstressande aktiviteter

Vintage-Lazy-Day-Picture-GraphicsFairyNär man har en diagnos inom autismspektrat eller någon annan neuropsykiatrisk diagnos är man ofta mer stresskänslig än de flesta. Dels utsätts man för mer stress och dels kan nivån för hur mycket man klarar av vara lägre. Även anhöriga till dessa personer utsätts för mer stress än andra. Jag tror att det också kan gälla de som arbetar med dessa personer. Så detta blogginlägg är tillägnat er alla.

För att orka med en stressande vardag måste man både förebygga, ”efterbygga” och hantera stressande situationer.

 

Förebygga stress

Om man vet i förväg att det ska ske något extra stressande gäller det att sänka stressnivån innan så att situationen blir enklare att klara av. Är stressnivån redan hög kan situationen bli alldeles för jobbigt och det kan t.o.m. hända att man når sin gräns och att stressbägaren rinner över.

Exempel på situationer att förebygga:

  • Möten med arbetsförmedlingen/försäkringskassan/rektorn o.s.v.
  • lunch i matsalen
  • tandläkarbesök
  • samling
  • idrottslektioner
  • handla mat
  • åka buss
  • luciafirande
  • skolavslutning

 

Hantera stressen under tiden

Först och främst bör man försöka ta bort eller åtminstone minska det som är stressande i varje situation. Men ibland går inte det. I en del av dessa situationer kan man i stället sänka stressen genom att samtidigt göra något som är avkopplande/lugnande.

Exempel:

  • när man ska lyssna och sitta still på t.ex. en lektion eller ett möte kan man t.ex. ha med sig något i fickan att klämma på/rulla med/ hålla i (en stressboll, en len sten, en ulltuss o.s.v.)
  • att hålla på med lera eller bivax medan klassläraren pratar
  • sticka under en föreläsning
  • lyssna på musik i hörlurar när man åker buss

 

Efterbygga stress

När man har utsatts för den stressande situationen behöver man återhämta sig. Tänk på att det är extra viktigt när den stressande situationen inte kunde förebyggas eftersom den inte kunde förutses. Oväntade situationer är ofta extra stressande.

 

Hitta din uppsättning

Det är viktigt att hitta sin egen uppsättning av avkopplande aktiviteter. En del saker som är avkopplande för somliga kan t.o.m. öka stressen för andra. Exempel på detta var när vi skulle testa avslappningsövningar i min samtalsgrupp på habiliteringen.  Då var det flera av oss som snarare blev mer stressade och hade svårt att hålla sig för skratt. Det finns också människor som blir stressade av att höra lugn musik eftersom det framkallar så många känslor.

Man kan behöva flera olika aktiviteter att ta till:

  • Någon som man kan göra var som helst och inte kräver någon utrustning
  • Någon som knappt märks och är enkel att ta med sig.
  • Någon som inte låter, som man kan ha när man måste lyssna
  • Någon som går fort att komma igång med och som går att avsluta ganska snabbt.
  • Någon som tar längre tid och som ger mycket återhämtning

Att lära sig sin uppsättning utantill eller att ha dem nerskrivna är bra så att det inte blir ett stressande moment i sig självt att försöka komma på någon aktivitet när det behövs.

Det kan vara bra att ha en liten uppsättning med olika föremål att använda för avslappning. Vilka saker och aktiviteter som är bäst varierar ofta över tid.

Man kan behöva prova sig fram innan man hittar det som passar bäst. Nedan följer några idéer att testa.

 

Förslag på avstressande aktiviteter

Förslag på avstressande aktiviteter som PDF

Specialintressen

När man behöver en ordentlig återhämtning är detta ofta det bästa. Men det kan vara mycket tidskrävande, och behöver kanske också vara det för att det verkligen ska hjälpa. Det är lätt att fastna i sitt specialintresse och ofta väldigt svårt att avsluta. Men det finns förstås specialintressen (vissa kanske skulle kalla dem för stereotypier) som är enklare att syssla med.

Taktila aktiviteter

  • Lera, bivax eller månsand
  • Klämma på en stressboll
  • Tvinna ull mellan fingrarna
  • Vattenpärlor och vattenlek
  • Klappa en katt
  • Rulla kulor i handen
  • Tangle
  • Gräva i sandlåda
  • Knåda deg
  • Bada
  • Fingerfärg
  • Snuttefilt eller gosedjur
  • Bubbelplast
  • PinArt
  • Plantera blommor
  • Slime
  • Slinky
  • Piprensare
  • Leka med snö
  • Smörja in med handkräm

stenulltussstressbolllerapinartslinkyvattenparlormoonsand
tangle

 

Aktiviteter som kräver koncentration

Om man fungerar som jag; att det finns alldeles för mycket tankar hela tiden och de studsar runt i huvudet som en pingisboll, kan det vara bra med en aktivitet som gör att det inte går tänka på något annat än just det man håller på med. Det kan också vara bra om man som Platon tenderar att oroa sig för en massa saker hela tiden.

  • Färglägga målarböcker (det finns även böcker som passar vuxna)
  • Göra pärlhalsband
  • Göra pärlplattor
  • Bygga med lego
  • Lösa Rubriks kub
  • Brodera
  • Tälja figurer
  • Bygga modeller
  • Spela mobilspel
  • Sudoku
  • Korsord
  • Sticka
  • Lägga patients med kortlek eller Tantrix
  • Pussla
  • Origami
  • Spela labyrintspel
  • Läsa bok eller tidning
  • Lyssna på högläsning eller ljudbok/sagoskiva

malarbocker-vuxnaorigami   tantrix.

 

Avslappning- och andningsövningar

  • Djupandning
  • Cirkelandning
  • Avslappningsskivor
  • Mobilappar
  • Meditation
  • Yoga

 

Sensoriska aktiviteter – ögon och öron

  • Lyssna på musik
  • Titta på saker som snurrar
  • Lavalampa
  • Fågelsång
  • Akvarium
  • Blåsa såpbubblor
  • Newtons vagga
  • Titta på en sak som droppar
  • Timglas
  • Bubbelrör
  • Gosedjur som visar stjärnhimmel
  • Mobilappar: Art of glow, Falling stars, Fish Fingers!

bubbelror droppar falling-stars newtons-vagga

 

Tyngd, tryck och beröring

  • Bollväst
  • Kedjetäcke
  • Massage
  • Tajta kläder
  • Bollhav
  • Värmedyna

 

Mantra

  • Upprepa en mening tyst för sig själv
  • Recitera en dikt tyst
  • Sjunga en sång ”inne i huvudet”

 

Dofter

  • Lavendelpåse
  • Lukta på en tvål
  • Hudkräm
  • Doftljus
  • Rökelse

 

Fysiska aktiviteter

  • Gå ut och springa
  • Gunga
  • Hoppa studsmatta
  • Stryka
  • Putsa fönster
  • Slå på boxningssäck
  • Spela trummor
  • Gå ut med hunden

 

Sortera, kategorisera och lista

  • Sortera pennor i färgordning
  • Sortera skruvar och muttrar i olika storlekar
  • Sortera pärlor i olika former och färger
  • Dela in smurfar i olika kategorier
  • Dela in och sortera dvd-filmer i olika genres
  • Skriva listor på saker man drömmer om att göra
  • Skriva listor på favoritmaträtter
  • Hitta på ett namn på varje bokstav i alfabetet

sortera parlor

 

I dessa butiker kan du hitta saker för avkoppling

Kom i Kapp

Universeums webbshop

Webbhallen

Teknikmagasinet

Smarta saker

Cool stuff

 

Butiker på vetenskapsmuseum och experimentställen: Molekylverkstan, Tom Tits, Fenomenmagasinet, Kullagret o.s.v.

 

 

Categories: Hjälpmedel, Stress & energibalans | Etiketter: , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Stressinventering med stressbägaren

Platon är ofta helt slutkörd efter en dag i skolan. För att ta reda på vad det egentligen är som stressar honom och vad som sänker hans stress gjorde vi en stressinventering tillsammans. Resultatet av inventeringen ska sedan analyseras och kan sedan användas för att anpassa skoldagen så att Platons energi räcker hela skoldagen.

Stressbägar-modellen

overflowInnan vi började med själva stressinventeringen försökte jag förklara hur stress fungerar mha stressbägar-modellen:

  • För varje sak som stressar fylls stressbägaren på. En del saker ökar stressen mycket, kanske en hel deciliter. Andra saker fyller bara på stressbägaren pyttelite, som en tesked eller ett kryddmått.
  • Om man har för mycket stress i sin stressbägare så svämmar det tillslut över även om bägaren bara fylls på med ett kryddmått. Då kan det hända att man t.ex. får ett sammanbrott.
  • Istället är det bra att tömma stressbägaren i förväg så att det inte svämmar över genom att t.ex. göra något avslappnande.

För att förtydliga det hela gjorde jag en demonstration med en riktig bägare, vatten och en måttsats. Jag fotade det hela så att det går att titta på flera gånger.

Material

I förväg skapade jag tre tabeller; en för platser i skolan, en för personer i skolan, en för aktiviteter i skolan. Varje tabell fick två kolumner; en för det som ökar stressen och en för det som minskar stressen.

Tabell Stressinventering – Personer finns för utskrift här.

Tabell Stressinventering – Platser finns för utskrift här.

Tabell Stressinventering – Aktiviteter finns för utskrift här.

 

Jag gjorde också små bilder som föreställde de olika måtten i en måttsats. Dessa klippte jag sedan ut.

Måttsats-bilderna finns för utskrift här.

 

Sedan skrev jag en massa lappar med platser, personer och aktiviteter i skolan. Jag sparade några tomma, så att Platon själv skulle kunna lägga till ifall det var något mer han kom på. En del barn kan behöva bilder istället för skriven text.

Exempel på platser i skolan finns för utskrift här.

Exempel på personer i skolan finns för utskrift här.

Exempel på aktiviteter i skolan finns för utskrift här.

 

Genomförande av stressinventeringen

uppläggVi delade upp inventeringen på flera tillfällen för att det inte skulle vara för ansträngande för Platon. Vid varje tillfälle hade vi den riktiga måttsatsen framme för att det skulle vara enklare för Platon att föreställa sig.

Platon ville först börja med personerna i skolan. Jag lade fram alla lapparna med personerna på och motsvarande tabell. Platon fick placera in personerna i en av de två kolumnerna och klistra fast dem där.

Sedan fick Platon kvantifiera hur mycket personerna ökar eller minskar stressen genom att klistra fast bilder på mått efter varje namn han klistrat dit.

Efteråt pratade vi om varför Platon hade placerat personerna på detta sätt och varför vissa sänkte eller ökade stressen mer än andra. Detta gav flera nya insikter om personerna i skolan.

Vid de andra tillfällena gjorde vi på samma sätt med aktiviteterna och platserna i skolan.

 

Funderingar kring stressinventeringen

Det var inte alltid helt enkelt att veta i vilken kolumn en person, plats eller aktivitet skulle placeras. När vi pratade kring detta kom vi fram till följande:

  • En person behöver inte alltid öka eller sänka stressen. Det kan variera beroende på plats, aktivitet eller situation.
  • Det finns personer, platser och aktiviteter som varken ökar eller sänker stressen.
  • Det är svårt att skilja på aktivitet och plats, särskilt om aktiviteten oftast utförs på en viss plats.
  • Det är svårt att jämföra måtten (kvantifieringen) i de båda kolumnerna. Kolumnerna bör därför analyseras separat.
  • Det är lätt att blanda samman personer/ aktiviteter man gillar med personer/aktiviteter som sänker stress. Ibland kan det t.o.m. vara tvärtom; roliga aktiviteter kan vara uttröttande och bra kompisar kan göra att man kommer upp i varv.

Det finns flera sorters stress (kortsiktig och långsiktig). Saker kan både öka och sänka stress samtidigt. Något kan öka stressen genast, men sänka den totala stressnivån under dagen, t.ex. om man har roligt eller njuter av det. Städning är också en aktivitet som både kan öka och sänka stressen. Det kan vara stressande under tiden Platon städar sin bänk, men när det är ordning i bänken blir stressen lägre.

Det är också viktigt att lista ut varför resultatet ser ut som det gör. Hur kommer det sig t.ex. att klassförståndaren i en annan klass sänker Platons stress mer än hans egen klassföreståndare och resursläraren? Vad gör hon annorlunda? Och varför ökar gymnastikläraren Platons stress?

Det kan finnas viktig information att hämta som inte syns i resultatet. Det kan t.ex. vara viktigt att fundera på varför vissa personer/aktiviteter/platser inte finns i en viss kolumn. Varför finns t.ex. aktiviteten schemagenomgång inte med? Syftet är ju att sänka stressen och då borde ju schemagenomgång hamna i den kolumnen. Kan det vara så att schemagenomgången inte är tillräckligt tydlig?

Kanske kan man få ledtrådar om man funderar på gemensamma nämnare mellan t.ex. aktiviteterna som ökar stressen. Kan det t.ex. vara så att flera av dem kräver en bra automatiseringsförmåga eller att man måste sitta still länge?

När man sedan t.ex. har fått reda på att gymnastiken ökar stressen måste man gå in mer på djupet. Vad är det på gymnastiken som är särskilt stressande? Det är lätt att tro att det beror på t.ex. ljudnivån, på att det är rörigt eller kräver motoriska förmågor han saknar. Men kanske är orsaken inte alltid det man tror. I Platons fall var anledningen istället att han tycker det är obehagligt att känna sig varm och svettig. Detta var ju mycket enklare att åtgärda. Han fick helt enkelt nya luftiga funktionsplagg och en vattenflaska. Nu gillar han gymnastiken.

 

Om ni testar att göra en stressinventering skulle det vara jätteintressant att ta del av era funderingar. Berätta gärna i en kommentar!

 

Läs mer om stressbägaren och energiinventering:

Balldin, Nåkkve – Utan bensin stannar motorn.

Fägerblad, Helene – Aspergers syndrom och andra autismspektrumtillstånd i grundskola och gymnasium.

Categories: Stress & energibalans | Etiketter: | 4 kommentarer

Stress och sammanbrott

plate_23_6_36Ingen människa, varken med eller utan diagnos, mår bra av för mycket stress. Alldeles för mycket stress kan leda till ett sammanbrott. Konstigt nog brukar man ofta kalla det för ett utbrott istället när det gäller personer med diagnos eller barn. Egentligen kan jag tycka att det låter lite nedvärderande, som om man inte riktigt tar det på allvar. Men ändå använder även vi ordet utbrott hemma när vi pratar med barnen. Då är det för att beskriva känslan av att explodera utan att kunna stoppa sig, precis som ett vulkanutbrott. Men när vi pratar med andra kallar vi det hellre för sammanbrott.

Många personer med en neuropsykiatrisk diagnos hamnar oftare än ”genomsnittspersoner” i sammanbrott. Men detta ska inte skyllas på själva diagnosen. Att få sammanbrott/utbrott är inget diagnoskriterie. Snarare är det ett tecken på (precis som för alla andra) att man har utsatts för alldeles för mycket stress, för höga krav, ett sammanhang man inte förstår eller situationer man inte kan kontrollera o.s.v.

Varför hamnar personer med diagnos oftare hamnar i ett sammanbrott?

  • Många är mer stresskänsliga än andra. Det innebär att vår gräns för vad vi klarar av är lägre än för ”genomsnittspersoner”. Det kan också vara så att många situationer som inte är något problem för de flesta upplevs som stressande för oss. Det kan även gälla situationer som upplevs positiva.
  • Vi utsätts ofta för mer stress än andra, pga att omgivningen inte är anpassad efter oss och för att människor runt omkring inte har tillräcklig kunskap och förståelse.
  • Många med diagnos har en väldigt liten Känsla av sammanhang (KASAM). Det innebär i korthet att om ens liv inte är begripligt, hanterbart och meningsfullt har man ett sämre skydd mot stress.

 

KASAM

  

Känslan av meningsfullhet beror på om man:

  • har inflytande och möjlighet att själv påverka sin situation, har ansvar för sitt eget handlande
  • finner glädje och stolthet i sitt arbete eller det man gör
  • känner sig motiverad
  • känner sig betydelsefull, känner att det man gör påverkar resultatet, känner sig delaktig
  • får social uppskattning

 

För att ha en känsla av hanterbarhet krävs:

  • en balans mellan belastningar och tillgängliga resurser (kunskap, färdighet, material, utrustning)
  • en upplevelse av att det runtomkring finns den miljö och den utrustning som krävs för att göra ett bra jobb
  • en känsla av att det finns personer i omgivningen som ställer upp om det behövs eller om man skulle misslyckas
  • möjlighet och tid till vila och återhämtning så att man inte blir överbelastad
  • att man får utnyttja hela sin potential, att man blir tillräckligt stimulerad och får tillräckliga utmaningar så att man inte blir underbelastad
  • att man kan förutse och påverka det som händer i relationen till andra människor
  • att man känner sig kompetent

 

För att känna begriplighet krävs:

  • förutsägbarhet
  • kontinuitet
  • att den egna och andras roller är tydliga
  • att man får förklaringar och möjlighet att se hur saker och ting hänger ihop, att man kan se på yttre och inre stimuli utifrån ett sammanhang
  • att plötslig stimuli går att förklara och ordna
  • att man har ett framtidsperspektiv, att framtiden är förutsägbar
  • att man har erfarenheter som man kan ta lärdom av
  • att man är medveten om vad man har för mål
  • att man känner till alternativa lösningar
  • att man får vara med i planeringen
  • att man känner trygghet
  • att man har gemensamma värderingar med sin närmaste omgivning
  • att man kan identifiera sig med andra i en grupp
  • tydliga förväntningar
  • att man får feedback
  • att det finns en tydlig struktur
  • bra kommunikation i de sociala relationerna

 

Hur minskar man stressen?

Förbättra stresståligheten genom att öka Känslan Av Sammanhang (se ovan).

Minska antalet stressorer. Du måste först ta reda på vad det är som orsakar stressen. Det är inte säkert att det är saker som du förväntar dig. En sådan sak som upplevs positiv och t.o.m. lugnande av vissa kan vara väldigt stressande för andra. Ett exempel på detta är beröm. Jag har skrivit en sammanfattning av vanliga stressorer utifrån flera föreläsningar, böcker och artiklar (Antonovsky, Groden et al., Hejlskov Elvén, O´Neill, Tranquist). Denna checklista kan du använda som hjälp för att identifiera vad som orsakar stressen i det fall du jobbar med.

Det bästa är att börja med att ta bort permanenta stressande element genom att t.ex. göra förändringar i miljön eller i vardagsrutiner. Då sänks grundnivån för stress och personen klarar lite mer.

Ibland kan det vara så enkelt att sänka stressen att det bara krävs mer förberedelser och tydligare förklaringar.

I vissa fall finns ingen möjlighet att ta bort eller minska en stressfaktor. Då gäller det att försöka balansera med något som är avslappanande och lugnande för personen, både i förväg och efteråt. När personen måste genomgå en situation eller period som är extra stressande gäller det att sänka övriga krav.

 

Om du vill läsa mer om stress och energibalans rekommenderar jag:

Antonovsky, Aaron – Health, stress and coping.

Antonovsky, Aaron – Hälsans mysterium.

Balldin, Nåkkve – Utan bensin stannar motorn.

Fägerblad, Helene – Aspergers syndrom och andra autismspektrumtillstånd i grundskola och gymnasium.

Groden J, Diller A, Bausman M, Velicer W, Norman G, Cautela J. – The development of a stress survey schedule for persons with autism and other developmental disabilities. J Autism Dev Disord. 31 April (2):207–217.

Hejlskov Elvén, Bo – Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder.

Hejlskov Elvén, Bo, Veje, Hanne, Beier, Henning – Utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och psykisk sårbarhet.

Miserandino, Christine – The spoon theory. (Denna artikel handlar egentligen om Lupus, men är lika applicerbar på NPF)

 

Categories: Stress & energibalans | Etiketter: | 6 kommentarer

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: