Redan när jag var liten misstänkte min mamma att jag var annorlunda. Då fanns inte aspergerdiagnosen så jag utreddes för MBD (minimal brain dysfunction). Detta kunde inte bekräftas men heller inte helt uteslutas.
Åren gick och ingen pratade om detta. Själv kände jag mig annorlunda hela tiden och kände att jag inte riktigt passade in någonstans.
Så småningom fick vi storebror och 4 år senare lillebror. Storebror utmärkte sig bl.a. genom mycket utbrott, men det kunde lätt skyllas på att han nyss fått en lillebror. Fast egentligen var det ju inte ett nytt fenomen. Då råkade jag stöta på något som kallades för ”spirited children”. Det passade perfekt in på storebror. Det handlar om barn som liksom är mer av allting utan att ha någon diagnos.
Länge trodde vi att det var det som storebrors problem handlade om. Men en dag läste jag en tidningsartikel om vuxen-Adhd. Jag blev nyfiken och gick in på nätet för att läsa mer. På samma sida stod det också om Aspergers syndrom. Jag tyckte att det stämde överens en hel del med storebror, så jag surfade vidare.
Tillslut hamnade jag på et
t forum för personer med Aspergers syndrom. Och tänk, där kände jag tillslut att jag passade in.
Men att söka utredning för mig själv just då var det inte tal om. I den lokala tidningen stod det att kön för att utreda vuxna var 4 år. Man skulle inte ens få ställa sig på kö längre.
Istället gick vi vidare med storebror. Det tog sin tid det med, men hans resa berättar jag mer om en annan gång.
När detta pågick inträffade en massa jobbiga saker i mitt liv. Jag mådde väldigt dåligt och började gå hos en kurator. Där pratade jag om mina misstankar. Hon berättade att kön för att utreda vuxna inte alls var så lång längre. Jag fyllde i ett antal frågor som skickades till de som utredde. Jag blev kallad på ett första möte där det fastställdes att jag skulle utredas.
Eftersom storebrors utredning var beräknad att börja i februari skulle jag prioriteras så att min utredning var klar innan dess (detta var i november 2011). Men så blev det inte. Både min och storebrors utredning sköts upp. Han blev klar med sin i juni 2012. Men min hade ännu inte påbörjats. Det gjordes omorganiseringar och reglerna ändrades så jag fick inte längre prioriteras för att jag hade barn med diagnos. Ingen kunde säga när det skulle bli av, men snart. Tiden gick. Inget hände. Jag hörde av mig till en annan kommun i samma landsting, men de tyckte att de hade för lång kö för att jag skulle få utredas där istället. Där kunde det ta upp emot 6 månader. Men jag hade ju redan stått på kö i nästan ett år!
Tiden gick och tillslut tog jag mod till mig och ringde upp de som hade träffat mig på det där första mötet. De hade inte längre hand om mig och kunde inte svara på när det skulle bli av, bara att det skulle bli snart. Det trodde jag inte på längre men dagen efter kom faktiskt en kallelse till ett första möte.
Under våren 2013 utreddes jag tillslut och i maj fick jag diagnosen Aspergers syndrom. (Mer om utredningen kommer senare)
ETT ANNAT SÄTT ATT TÄNKA 