Recept på en fridfull jul för familjer med autism

Nej, tyvärr, det finns inget mirakelrecept på en fridfull jul. I alla fall inget som fungerar för alla. Det bästa tipset jag kan ge är att skräddarsy julfirandet och att strunta i vad alla andra tycker. Det vill säga att skapa ert alldeles egna julrecept.

För familjer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är julen ofta mycket jobbig. Julefrid och tindrande barnaögon är väldigt långt från den verklighet vi lever i. Men det går faktiskt närma sig de ”vanliga” familjernas julefrid om man gör på sitt eget sätt.

Själva har vi prövat oss fram och sänkt alla krav och måsten allt mer och mer. Och jularna har faktiskt blivit allt mer fridfulla. Det viktigaste är att det är förutsägbart. Alla vet vad som gäller, vilken mat det blir, när man öppnar julklappar o.s.v. Vi brukar använda bildschema för ordningsföljden. Ledstjärna nr 1 är ”same procedure as last year”.

Så här ser ett bra recept ut i min familj:

Att åka bort de sista skolveckorna

När julen kommer allt närmare ökar stressen. Det finns knappt någon energi kvar hos barnen den sista tiden på terminen. Skolan suger musten ur dem. De sista 2 veckorna brukar alltid vara outhärdliga trots allt ”roligt” som sker i skolan då. Rektorn och lärare är lika förvånade varje år när vi kallar till krismöte. Så när vi förra året istället bad om ledigt de sista 8 skoldagarna verkade de närmast lättade. Det var ju inte precis som de skulle missa något ändå. Istället för att uppslukas av julstress och konstiga skoldagar flydde vi till Kanarieöarna i 12 dagar och kom hem precis innan jul. Jag och maken hade gärna missat julen också, men det ville inte barnen.

För att få ihop det hela var vi extra tidigt ute med julförberedelserna förra året. Dessutom sänkte vi kraven. Vi bakade inga lussekatter, gjorde bara två sorters julgodis (och köpte resten) och skippade julgranen. På Gran Canaria var det lättare att släppa allt jobbigt som LSS och skola. Där gick det faktiskt koppla av lite även om man aldrig kan koppla av helt när man umgås med barnen 24 timmar om dygnet. Barnens stress sänktes också efter ett tag och Herakles sammanbrott blev färre, kortare och den verbala dyngan blev inte lika grov.

Tyvärr är denna ingrediens inte något vi kan ha med i vårt julrecept varje år. Det är inte ekonomiskt möjligt. Men jag är frestad att ta ledigt från skolan den sista tiden på terminen ändå, även om vi bara stannar hemma…

Fira borta med släkten?

Förr firade vi vart annat år hos barnens farmor och farfar. Då var också barnens nästan jämnåriga kusiner där. Men numera har vi slutat att åka dit över jul. Det är enklast att vara hemma där man själv bestämmer över julpynt, julmat, rutiner m.m. Trots att barnen hade jättekul var det på det hela taget inte särskilt lyckat. Allt var upp och ned. Kusinerna hade helt andra rutiner än våra barn. De åt vid andra tider, de somnade och vaknade vid andra tider, de gjorde saker i en annan ordning. Eftersom de inte blir lika rädda hade de lov att se på helt andra TV-program än våra barn. Deras föräldrar har dessutom en helt annan budget än vi och våra barn såg besviket på när kusinerna fick de där jätte Lego-askarna våra barn hett åtrådde. Jag var tvungen att vara social och kunde inte dra mig undan när jag blev trött. Det krävdes minst en veckas återhämtning efteråt. Och sist men inte minst: man kan inte öppna nya Lego-askar hos farmor och farfar ifall bitar råkar försvinna. Man måste alltså vänta med det i flera dagar tills man kommer hem.

Sedan flera år tillbaka firar vi jul hemma. Vi behöver inte stressa iväg, åka långt, packa och lämna vårt trygga hem. Vi styr över hela dagen. Om någon släkting väljer att fira med oss får de komma hit och följa våra traditioner. Någon gång då och då händer det att farmor och farfar kommer till oss och firar jul, men oftast är det bara vi i familjen och mormor.

Julklappar

Vi skaffar endast julklappar barnen önskat sig eller som vi är säkra på att de vill ha. Vi har också försökt förmedla detta till släkten. För det mesta lyssnar de. Men mormor slänger ofta med några extra paket eftersom hon gärna vill ge dem många saker. Det brukar vara något billigt men ogenomtänkt fynd som hon handlar spontant. Problemet är att en helt okänd bok eller vhs-film sällan går hem. Tyvärr är det svårt för barnen, särskilt Herakles, att bara bortse eller strunta i en julklapp han inte vill ha. Detta kan resultera i ett sammanbrott eller i bästa fall verbal otrevlighet. Verbal dynga är dock inget mormor klarar av och situationen eskalerar ofta när hon börjar skälla.

För att minska på stressen har vi slutat med tomte även om Herakles gärna skulle vilja att han kom. Istället får man öppna sina julklappar direkt efter frukost och kan sprida ut öppnandet som man vill under hela dagen. Tidigare hade vi fruktansvärt uppstirrade barn hela dagen som väntade på att tomten skulle komma kl 17 då det till slut kunde bli lite julefrid. Men numera är det ett helt annat lugn hos både vuxna och barn hela dagen.

Att få presenter kan vara väldigt jobbigt för många med autism. Man vet ju inte vad det är! Tänk om det är något man inte vill ha! I en del familjer är barnen t.o.m. med och köper eller beställer sina egna julklappar. Det behöver dock inte mina barn.

Herakles vill gärna veta vad det är i paketen i förväg, men vill ändå ta av papper som alla andra. Så nu får han sina paket inslagna i cellofan. Det har fungerat utmärkt! Platon behöver inte veta allt i förväg men han måste bli försäkrad om att minst ett paket innehåller lego. Det gäller omvänt också; om vi t.ex. är hos min syster där det är stor risk att det inte är lego måste vi tala om det också så att han kan förbereda sig mentalt för det. Annars finns risk för att han bryter ihop.

Julmat

Det är svårt med mat i vår familj liksom i många andra autism-familjer. Båda barnen äter begränsat och tyvärr inte samma saker och min mamma är vegan och äter både glutenfritt och laktosfritt. Även jag och maken kan vara lite petiga med mat. Men det bästa med julbordet är att det är buffé! Då kan man ha med vad som helst så att det finns något som passar alla.

Eftersom min mamma har varit vegetarian i hela mitt liv har vi ofta haft med flera olika sallader på julbordet. Men ihopblandade saker är inte särskilt uppskattat hos barnen. Dessutom är det svårt att hitta någon sallad där alla ingredienser passar alla. Så numera har vi salladsbuffé där man själv väljer de ingredienser man vill ha och blandar sin egen sallad. Det kan vara apelsinbitar, äppeltärningar, granatäpplekärnor, fetaostkuber, hassel- och valnötter, fänkål, morotsstavar, gurka, körsbärstomater o.s.v.

Vi har med många av de traditionella sakerna på julbordet, men även många otraditionella, eller traditionella rätter i egen tappning. Jag står t.ex. absolut inte ut med senap så skinkan griljeras med örtkryddor och honung. Majonnäs är bland det värsta jag vet så det blir hemmagjord rödbetssallad med bara grädda, äpple och rödbetor. Vi har haft både hemmagjorda och Garants köttbullar (fast i år blir det bara hemmagjorda eftersom Herakles har slutat med köttbullar), prinskorv av bättre sort och Lithells barnkorv (på spett för att det ska bli extra festligt), Janssons frestelse och mjölkfri potatisgratäng och självklart pasta (gärna hjulformade dagen till ära)! I år misstänker jag att pannkakor kan bli en del av julbordet eftersom det nästan är det enda Herakles äter…

Det låter som mycket mat att laga. Och ja, det är det, så vi försöker skära ner på allt utom det viktigaste. Vad som är viktigast är vi dock inte helt ense om… Men vi har i alla fall rester som räcker i flera dagar!

Julpynt

I en del familjer fungerar inte julpynt. En del barn med autism klarar inte att miljön förändras. Men i vår familj går det bra. Bara vi ställer sakerna på samma plats som förra året. Och skulle jag glömma är det ingen fara, Herakles har full koll. Men hos andra kan det hjälpa att fotografera julsmyckningen.

Vi satsar också på julpynt som man inte behöver vara rädd om. De enda tomtarna av porslin som jag inte vill att barnen ska röra står på hyllor högt upp. Julgranskulorna av glas har inte packats upp ur jullådan på många år. Men annars är allt julpynt fritt fram att leka med. Vi har bl.a. 2 olika nallar med tomteluva, en mjukis-pepparkaksgubbe, och en kramgo julgris. Men mest populär är julkrubban. Den är visserligen av keramik, men jag överlever om något skulle gå sönder. Herakles älskar att leka med de tre vise männen. Han har alltid varit förtjust i kungar. För ett par år sedan önskade han sig egna vise män från Playmobil och de är fortfarande populära. Det finns faktiskt massor av julkrubbefigurer från Playmobil. Kanske ett tips för någon som behöver mer lekvänligt julpynt?

Vi satsar även på julpynt som ingen behöver vara rädd för. Platon hade fobi för levande ljus i några år. Då kunde vi inte ens tända adventsljusstaken när han var vaken. Numera går det bra, men sedan dess använder vi mest ljus med batteri.

En rättvis julgran. Nej, det går inte hos oss. Det är svårt att göra båda barnen nöjda när vi pyntar julgranen. Därför har båda barnen varsin liten plastgran i kruka i sina rum som de själva får bestämma över. Och så kan jag få bestämma över granen i vardagsrummet. Fast förra året när vi åkte bort skippade vi granen i vardagsrummet.

Finkläder

Nä, finkläder är inte så viktigt hos oss. Både jag och barnen går gärna runt i pyjamas hela dagen om vi kunde. Men jag försöker i alla fall ta på mig något finare (men bekvämt) innan min mamma kommer strax innan lunch. Herakles däremot behåller pyjamasen på. Men det funkar bra eftersom han gärna väljer en tomte-pyjamas. Platon däremot klär gärna upp sig med skjorta, väst, tomteluva och kanske slips (samt eventuellt mantel).

Fler tips och idéer?

Hur gör din familj när ni firar jul? Vad ingår i ert recept för att få en så fridfull jul som möjligt? Dela gärna med dig med tips i kommentarerna!